Fritziie

Hellöj
Idag har jag en sån där "jag tänker alldelles för mycket" dag.
Jag blir 20 år om två dagar och jag har svårt att förstå att det var ett helt år sen
vi satt på min baksida och föra när vi firade min 19 årsdag..
Vad har jag hunnit med under det här året?

Det gör verkligen ont ända in i benmärgen när jag läser listan.
Jag vill så mycket mer för mig själv och min framtid.
Tiden går på tok för fort, man blir inte yngre utan det gäller att ta tag i sitt liv.
Men det är svårt när det känns som om allt går åt det motsatta hållet,
Först får jag jobb efter studenten, det går skitbra och jag lär mig allt fort,
jag får höra mycket bra om att jag är så trevlig och rar mot kunderna,
sen stänger chefen butiken några månader senare.
Jag får jobb på DUKA över julen och hoppas på chans till extra personal även senare,
men icke, dom har redan många medarbetare.
Jag skriver in mig som vikarie på dagisen i kommunen,
det går verkligen jättebra, jag får jobba mycket och dom trivs verkligen med mig.
Jag känner att jag gör skillnad och att jag faktiskt behövs någonstans.
Sen för dom in arbetsstopp vilket innebär att dom inte får ta in vikarier längre..

Vad är det med mig som gör att ingenting fungerar?
Varför ska det skita sig såfort jag trivs någonstans och börjar få ordning på mitt liv?
Det känns som att allt skiter sig såfort jag trivs med mig själv och min vardag,
ibland tänker jag att jag aldrig kommer hitta trygghet i något arbete.
Men självklart kommer jag det.

Därför måste jag ta vara på chanser som min San Tropez resa till exempel,
göra allt jag får chans till att göra.

Och vem vet,
kanske är resan till Frankrike bara början till någonting fantastiskt?